Det tog fart när min syster fick en skivspelare i femtonårspresent och det var mycket Sven-Ingvars och Hep Stars som snurrade på skivtallriken. Jag har fortfarande kvar rätt många av deras singlar, för det var mest singlar man hade råd att köpa.
Under sjuttiotalet var dansbanden väldigt populära och deras musik tilltalade även mig. Thorleifs och Flamingokvintetten var favoriterna men även Wisex med Kikki Danielsson var populära hos mig. Jag har faktiskt Kikkis autograf kvar än idag. Det börjar även komma in utländska artister, tex Simon & Garfunkel, Sweet och många andra. En artist som gjort störst avtryck i mig är Elton John. 1974 fick jag en LP av min kompis Garre och det var Elton Johns mästerverk Goodbye Yellow Brick Road. Det är ett dubbelalbum som totalt slog undan benen för mig. Varje låt är fantastisk och det är flera olika sorters musik på albumet, rock, ballader, country och reggae till exempel. Det här albumet är det jag fortfarande lyssnar mest till, jag är inne på min andra vinyl eftersom den första blev utnött.
Jag lyssnar fortfarande mest på musik från 60- och 70-talet men det blandas givetvis upp med nyare musik. Det som ligger högt upp på min lista är musiken från ABBA,Beatles och Creedence Clearwater Revival.
Det är nästan omöjligt att nämna alla artister och band som jag lyssnade och lyssnar på. Det står några hundra skivor i min bokhylla och idag, med Spotify, är utbudet nära nog obegränsat. Men faktum kvarstår, det är den äldre musiken som är bäst. Det går inte att låta bli att nämna ett album av The Faboulos Four, alltså The Beatles. Det är albumet de släppte 1969 som har titeln Abbey Road. Det är det sista albumet som Beatles släppte, även om albumet Let It Be släpptes 1970 men var inspelat tidigare. Abbey Road rankar jag som ett av de fem bästa albumen genom tiderna.
Ett ganska tidigt musikminne kommer från en Roliga timmen i sjätte klass. Jag och två klasskompisar skulle spela två skivor för resten av klassen. Sen ena låten var Marianne framförd av Hootenanny Singers. Det var nog ingen slump att vi valde den eftersom vi hade en Marianne i klassen och vi var nog alla förälskade i henne. Eller så var det jag som kuppade in den låten för jag var ju i vilket fall som helst förälskad i henne. Sedan hade en av kompisarna valt Bunta ihop dom en obskyr monolog framförd av Lars Ekborg. Texten är skriven av Beppe Wolgers och Yngve Gamlin och handlar om en ganska burdus norrlänning som tycker att de flesta borde buntas ihop och slås ihjäl. Några exempel på detta är raggare, gamla jävla kärringar, hotentotter och mopedister. Han anser även att kärringar över förtio blir så ful och har ett förslag på vad som är det enda man kan göra med dom är. Han hade för övrigt en kompis som hade en kärring som var så ful att när hon gick ut i vedbon så gick sågbocken ut! Dessutom hade de en skönhetstävling hemma i byn. Ingen vann!
Vår lärare tyckte väl inte att vårt val av underhållning var så passande men man måste lyssna på den texten med en stor portion humor och inse att det är en drift med alla personer som är intoleranta. Det är satir när den är som bäst om du frågar mig.
Lars Ekborg deltog i flera filmer under 40- till 60-talet och var även med i en mängd revyer och humorprogram på TV. Tyvärr avled han 1969 endast 43 år gammal.
Lars Ekborg var en artist som var fantastisk på monologer. Det var som dagens stand-up komiker fast oftast gick de in i en karaktär och berättade karaktärens historier. I Bunta ihop dom var Ekborg en grinig skrytsam och intolerant norrlänning. En annan artist var Runo Sundberg. Han föddes 1929 i Skövde församling och hans dialekt är en stor del i hans monologer. En av hans mest populära monologer handlar om Lanthandlar’n och gavs ut 1969. Här ger han ett träffsäkert porträtt av problemen som lanthandlarna råkade ut för när kunderna hellre åkte till staden och handlade. ”Du har ingen service!” sa de åt honom. Lanthandlarns svar var att ”Nej, det har jag ingen, och ingen ska jag ta hem. Den blir bara liggande i hyllorna!” Han säger även att ”Ni kan ju gå in på ICA, Konsum, Tempo eller var som helst och be att få låna tjugo kronor till på lördag. Då ska ni nog skråen få se på service!”
Fast den bästa delen av monologen är den när han berättar om en tidigare anställd som var en gudabenådad försäljare. Det kommer här:
”Jag har haft en stor affär. En riktigt stor affär. När jag var som störst då hade jag fyra stycken anställda. Jag kan tala om, jag garanterar er att en av de pojkarna, det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas en bättre försäljare än va han va! Å, han var nåt alldeles förskräckligt bra den pojken. Bara ett exempel till exempel: Det var så här att jag hade en klocka hängandes på väggen där. Det var ett sånt där gök-ur. Det var en gök som kom ut o sjova till när det var så dags. Jag hade den hängande där, jag hade haft’na hängande där i många herrans år, jag hade na väl inte direkt till avsalu, för att nån skulle köpa na direkt. Ho hängde där mest för att folk skulle se va klockan va när hon var det.
Men så på sommaren så fick vi sommargäster på sommarn. Då var det en av dom som blev intresserad av den där klockan och de fråga om de kunde få köpa na. Ja, sa pojken, det får ni. Han sålde klockan till dom för tre gånger så möe som jag hade gett för den! Det var väl bra, men det var inte nog med det, han var så jäklig pojken förstår ni så han tog med och sålde ett hekto fågelfrö till göken! Det vet i skråen om han inte försökte pråckla på dom en holk med!”
När man lyssnar på lite äldre låtar så år det ibland ett gammaldags språk och gammaldags värderingar i språket. Det är inte helt ovanligt med nöd-rim. Ett sådant förekommer i ovan nämnda Marianne där sångaren gör allt för att få denna Marianne till altaret. Men vad sägs om detta rim: ”Jag är bästen, känner prästen!”. Det slår det mesta. Om inte det duger så finns detta rim: ”Ingen annan har den pannan.”
Sven Ingvars har ju gett ut många låtar skrivna för rätt länge sedan. De har tex gett ut ett album med tonsatta dikter av Gustaf Fröding. Där finns bland annat ”Det var dans bort i vägen.” Den är tonsatt av Helfrid Lambert och i Dan Anderssons text berättas om vilka som träffats för att gå på dansen.
Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan
Hon är fager och fin, men har intet i fickan
Hon är gäcksam och skojsam och käck
Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda
Där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
Och den snudiga Marja i Bäck.
Vad skulle hända om man kallade en flicka för snudig idag? Och vad betyder det? Enligt Svenska akademiens ordbok betyder det rask, hurtig eller flink.
Adjektiven gäcksam skojsam och käck kanske inte går hem idag heller när man är på en date.
I texten står det även:
Och mot stenar av klackar det small.
Och rockskörten flaxade, förkläden slängde.
Och flätorna flögo och kjolarna svängde.
Och musiken den gnällde och gnall.
Gnall måste väl kommit dit för att ha något som rimmade på small.
En av våra största trubaderer var Cornelis Vreesvijk. Cornelis föddes i Nederländerna 1937 men familjen flyttade till Sverige när han var tolv år gammal. Utöver sina egna kompositioner gjorde han tolkningar av bland andra Carl Michael Bellman, Victor Jara, Povel Ramel, Evert Taube och Lars Forssell. Han gav många konserter och levde ett hårt turnéliv. Hans privatliv var även det stormigt och han hade ingen koll på sina inkomster från turnéer vilket ledde till att skatteskulderna växte hos Kronofogden, samtidigt som alla intäkter från skivförsäljning, STIM-pengar och annat utmättes direkt av Kronofogden. Med tiden fick han diabetes och drabbades även av levercancer och sista spelningen blev 1987 i Uppsala. Det blev även året då han avled, endast 50 år gammal. Cornelis skrev många bra sånger och gjorde många fina tolkningar av bland andra Evert Taube, Carl-Mikael Bellman och Victor Jara. Jag ska ge er en text från en av hans mest älskade sånger, den lite småfräcka Hönan Agda.
Jag ska be att få ställa upp, med en visa om en tupp.
Som var gammal och utsliten, impotent och väderbiten.
Hönsen klagade och gnällde, för han dem ej tillfredställde.
De skrev på en petition: Ge vår tupp förtidspension, sa de.
Vi vill ha en tupp med sting. Den vi har han är ju ding!
Saknar lust och energi, saknar allt vi är förtjusta i.
Skaffa oss en ny bemanning, annars fixar vi äggstanning.
Se nu till att det sätts fart, för vi blir desperata snart.
Gammeltuppen fick nog och for, dit där inga hönor bor.
Ingen grät när han for hädan, en ny tupp var ordnad redan.
Hönsen var så nyfikna så. Men det var lång levernastid på den.
Men de fann sig I sin lott, för de vänta’ på nåt gott.
Tänk–, nej det här är förresten en fräck vers, det här kommer nu producenten.
Tänk när tuppen äntligt’ kom, hönsen blev som galna dom.
Vilken kam har har, nu står den, vilken näbb, den är nog hård, den!
Hönsen flängde kring i yran, tuppen hade ett bestyr han.
Men som han var frisk och sund fick vart höns en kärleksstund.
Men lilla söta hönan Agda, hon blev blåst på ovansagda.
Tuppen skulle just hoppa på ‘na, Agda titta i ögonvrårna.
Men det blev ej som Agda trodde, tuppen bara stod och glodde.
Tills han plötsligt med en snärt, slet en fjäder ur henne stjärt.
Agdas blod i pulsen brände, hon stod still men inget hände.
Flera veckor efter den dagen var hon den enda oskulden i hagen.
Varje dag i alla väder ryckte tuppen ut en fjäder.
Och en dag, det är synd och skam, titta Agdas rumpa fram.
Agda skämdes och grät och tjöt var gång tuppen en fjäder snöt.
Och en dag blev det för mycket, Agda skvek för det inre trycket.
För sorgen och kärlekskvalen, och nästa gång han kom blev Agda galen.
Och hon skrek ut I falsett: ”Hörrudu, din jädra sprätt!”, sa hon.
Nu vill jag ha ett ärligt svar, varför du mina fjädrar tar.
Varför nobbar du mig i ett kör det du med de andra hönsen gör?
Tuppen svarade smått generat: Du, jag älskar dig passionerat
Allt du ber om det ska du få, men jag vill ha dig naken då.
Här märker man att det är lite sexrelaterade inslag i texterna från förr. Det förekommer väl i och för sig även i dagens musik. 1974 spelade dansbanden Jigs och Streaplers in låten Bara 15 år, skriven av Gert Lengstrand och Rune Wallebom. Sången handlar om en flicka, femton år, som är en drottning klädd i jeans, det vackraste som finns. En av verserna berättar för oss att:
Hennes jumper verkar trång när hon går runt på stan
Och hon sjunger på den sång som är inne just för dan
Och hon tar allt med ett skratt, hennes liv är ljust och glatt
Och hon är ung och fri och lycklig, och bara femton år.
Den informationen kanske inte skulle varit med om låten skrivits idag.
Om vi fortsätter att grotta ner oss i erotikens värld så måste ju ABBA nämnas. Det är ett flertal låtar som är rätt heta och på albumet Super Trouper från 1980 gör Frida en underbar låt som heter Andante Andante. Fridas lite sensuella röst passar underbart till texten:
Take it easy with me, please
Touch me gently like a summer evening breeze
Take your time, make it slow
Andante, Andante
Just let the feeling grow
Make your fingers soft and light
Let your body be the velvet of the night
Touch my soul, you know how
Andante, Andante
Go slowly with me now
I’m your music
(I am your music and I am your song)
I’m your song
(I am your music and I am your song)
Play me time and time again and make me strong
(Play me again ‘cause you’re making me strong)
Make me sing, make me sound
(You make me sing and you make me…)
Andante, Andante
Tread lightly on my ground
Andante, Andante
Oh please don’t let me down
There’s a shimmer in your eyes
Like the feeling of a thousand butterflies
Please don’t talk, go on, play
Andante, Andante
And let me float away
I’m your music
(I am your music and I am your song)
I’m your song
(I am your music and I am your song)
Play me time and time again and make me strong
(Play me again ‘cause you’re making me strong)
Make me sing, make me sound
(You make me sing and you make me…)
Andante, Andante
Tread lightly on my ground
Andante, Andante
Oh please don’t let me down
Make me sing, make me sound
(You make me sing and you make me…)
Andante, Andante
Tread lightly on my ground
Andante, Andante
Oh please don’t let me down
Andante, Andante
Oh please don’t let me down…
Låtar med lite obskyra texter fanns det gott om på den här tiden. 1973 släpptes Vad har du under blusen Rut? och blev en stor hit med bland andra Stefan Rüdén, Schytts och Streaplers.
Vi växte upp tillsammans lilla Rut och jag
Åren gick och plötsligt så en vacker dag;
Då såg jag någonting jag aldrig sett förut;
Det var nå’t under blusen som putade ut
Vad har du under blusen Rut?
Vad är det där som putar ut?
Det har jag aldrig märkt förut
Vad har du under blusen Rut?
Ja, åren blåste vidare i en snabbare takt
Jag hade aldrig prövat på nå’n kärleksakt
Men Rut och jag, vi gifte oss en dag i april
På bröllopsnatten frågade jag henne en gång till
Vad har du under blusen Rut?
På natten fick jag reda på vad hon gömde för mig
Vad tror ni jag fick se, kan du tänka dig
Då såg jag någonting jag aldrig sett förut
När hon tog av sig blusen, ja, då tittar dom ut
Vad har du under blusen Rut
Nu vet jag vad du gömmer Rut
Så fort jag såg dom välla ut
Då gav jag upp ett glädjetjut. .
Ovan nämnda Stefan Rüdén spelade även in låten Sofia dansar go-go 1972. Den svenska texten till denna från början danska melodi skrevs av Ewert Ljusberg. I låten får vi följa Sofia som på vardagarna lever ett vanligt liv utanför Kumla men på helgerna lämnar familjen för att spela med sitt band. ”Då får familjen tugga rester, hon ska ut med sin orkester.” Och Sofia vet alla marknadsföringsknep för att få med sig publiken:
Det är jädrar i det snuset gung i hela ordenshuset
när Sofia spräcker kjolen i en go-go.
Det är klös i klarinetten när hon svänger med kvintetten
folk blir vilda när Sofia dansar go-go.
Varje karl blir yr och lysten, det är böljegång i bysten,
hela salen brakar loss och skriker: MERA!
Och hon kan försäljningstricken där hon dansar framför micken
och musiken kommer loss med ett helvetiskt vrål.
Det är bara glada dagar, det är inte nån som klagar.
När Sofia dansar go-go är hela salen med
Sista versen kör på i samma stil:
Så det är jädrar in i snuset gung i hela ordenshuset
när Sofia spräcker kjolen i en go-go.
Alla tycker hon är läcker när hon vickar på sin häck är
alla vilda och Sofia dansar go-go.
Varje karl blir yr och lysten, det är böljegång i bysten,
hela salen brakar loss och skriker: MERA!
Höften får den rätta darren när det rungar i gitarren
och musiken kommer loss med ett helvetiskt vrål.
Det är bara glada dagar, det är inte nån som klagar.
När Sofia dansar go-go är hela salen med!
Som sagt var, sjuttiotalet var ett helt annat årtionde än vad vi upplever idag inom vissa ämnen. Ett ämne är synen på sexualitet. I mitten av 60-talet och fram till 1980 fanns det en stripp-klubb inne på Gröna Lund i Stockholm! Den hette Cabaret Pigalle och 1976 försökte ledningen för nöjesparken att få ett slut på stripp-showerna då de blev mer och mer vågade men efter ett ramaskri från besökarna till Gröna Lund så fick ledningen ta tillbaka detta. 1980 var det i vilket fall som helst slut och klubben lades ner.
När jag lyssnar på musik händer det ibland att jag blir känslomässigt rörd av texterna, Varje gång jag lyssnar på Slipping through my fingers, från ABBA:s The Visitors, så tåras mina ögon. Kanske allra mest när jag ser på Mamma Mia!
Sedan har vi förstås Vikingarna och deras ”Den stora dagen”. Den gamla kvinnan har fixat och dekorerat sitt hem för sin stundande födelsedag. Hennes dröm om att få fira tillsammans med sina två söner och sin dotter slås i spillror när de ringer till henne, en efter en.
Jaså säger Du det, Du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej det gör ingenting, om det är nå’t bara ring
För jag finns ju här var dag
Flera timmar drar förbi och dagen blir till kväll
En trött gammal kvinna somnar in
Hon har stått där hela da’n och väntat sina barn
Vid sin blommiga gardin
Hennes kaffebröd finns kvar och tårtan där den står
Den visar hur barn kan överge
Och när dottern ringer finns det inget mer att förstå
Då har ljusen brunnit ner.
Jag blir så illa berörd att jag inte klarar av att lyssna på sången.
En annan sång som berör är Hootenanny Singers ”Raring”. Här sjunger Björn Ulvaeus om att han kommer hem till sitt hus och ser en massa minnen från sin Raring. Jag publicerar hela texten här, i början kan man tro att de har separerat men mot slutet inser man vad som egentligen hänt.
Jag har ditt foto framför mej
Det första kort jag tog av dej för längesen
Du verkar lite blyg men glad
Och du har skrivit det en rad till raringen
Det står här då jag kommer hem
Från jobbet nå’n gång efter fem, min dag är lång
Och allt jag tar i blir för mej
En helig sak som köpts av dej, till huset en gång
I val av mönster till gardin
Jag till och med i köksporslin, jag ser din hand
Och kaktusen är lika ful
Som då du köpte den en jul, men blommar ibland
Jag ser en sprucken vas och ler
Jag minns så väl då den föll ner, på tån på dej
Jag tröstade du föll i gråt
Vi gick på bio efteråt, du höll dej i mej
Åh raring jag längtar, jag längtar till dej
Men du är så långt borta, från hem och från mej
Jag ser ett hål i vårt staket
Och skrattar för mej själv jag vet, det gjorde du
En gång med våran nya bil
Det hörde liksom till den stil, humör för sju
Var dag var fylld av äventyr
Jag kunde aldrig tänka mej
Jag en dag måsta mista dej du var ju mitt liv
Åh raring jag längtar jag längtar till dej
Men du är så långt borta från hem och från mej
Men sorgen kan va’ lika blind
Som lyckan sveper som en vind och skövlar allt
Vår tid tillsammans blev för kort
Den sommaren då du gick kort blev allting kallt
Se’n minns man hur det var en gång
Och man hör ekot av en sång om kärleken
Man minns en sommar
Minns en vår då fåglar sjöng i varje snår för längesen
Jag har ditt foto framför mej
Det första kort jag tog av dej för längesen
Du verkar lite blyg men glad
Och du har skrivit det en rad till raringen
Det står här då jag kommer hem
Från jobbet nå’n gång efter fem min dag är lång
1969 släppte Björn Ulvaeus sången Saknar du något min kära, efter originalet av Peter Sarstedt med svensk text av Stickan Andersson. I sångtexten, som är väldigt tidstypisk, nämns två kvinnor. Den ena är Ewa Aulin, född 1950, skådespelare och väldigt vacker. Den andra är lika vackra Ingrid Thulin som bland mycket annat arbetat med Ingmar Bergman. Det är dessa båda kvinnor som flickan i sången jämförs med, med det utseendet kunde hon blivit Fröken Sverige men killen som sjunger tycker att hon slösar bort sitt liv på ytligheter.
Och tro det eller ej, i denna sång så kommer det in lite erotik när hon beskrivs som ”en liten näpen frisörsalongskicka, ligger naken och ler sensuellt, eller snällt”. Detta var i de båda namngivna så kallade herrtidningarna Fib Aktuellt och Lektyr. Och visst är raden ”Och alla hennes plattor är nya, i diskoteket hon har, svänger skönt” lite gullig. Har ni någon gång frågat om någon vill följa med er hem och lyssna på lite plattor från mitt diskotek? Vad vet jag, det kanske är en perfekt raggningsreplik.
Jag ger er texten till denna sång som låg på Svensktoppen i fyra veckor sommaren 1969.
Du kunde bli fröken Sverige
Du är söt som Eva Aulin
Du har ljust hår och ögon vars färg é
Så blå som hos Ingrid Thulin, du är fin
Du bor i en flott liten lya
Med jättesäng och med bar
Och alla dina plattor är nya
I diskoteket du har, svänger skönt
Du rör dig i kändiskretsar
Och är ytlig och flott som de
Frotterar dig med samhällets spetsar
Och gör alltid stor succe, så snygg hon e′
Men saknar du något min kära
Eller vad tänker du på
Kan det va lyckan min kära
Som du har tappat ändå, är det så
Du har ett jobb som de flesta
Har privatsekreterares lön
Har en chef som förlåter det mesta
Och som uppskattar ben och kön, efter lön
Du har ledigt när chefen kan det
Och ni reser till Falsterbo hus
Chefens fru sitter ensam på landet
Och bär vatten och krattar grus, hon är snäll, inget gnäll
Ibland är du utvikningsflicka
I Lektyr och Fib Aktuellt
Liten näpen frisersalongssticka
Ligger naken och ler sensuellt, eller snällt
Men saknar du något min kära
Eller vad tänker du på
Kan det va lyckan min kära
Som du har tappat ändå, är det så
Du har nästan allt och jag menar
Att nu när du valt att bli kär
Får du också juveler och stenar
För gubben är miljonär och senil men har stil
Du har vad man kan begära
Ändå verkar det tyst vid din dörr
Var är glansen i blicken min kära
Och det skratt som jag minns ifrån förr, detta skratt som var glatt
Säg, vad kan det vara för vind som
Har fört dig så långt min vän
Var är smilgropen i din kind som
Jag smekte för längesen, var är den
Ja, saknar du något min kära
Eller vad tänker du på
Kan det va lyckan min kära
Som du har tappat ändå
Det finns ett flertal artister som egentligen bara haft en enda stor hit. En av dessa artister är Claes-Göran Hederström. Han vann Melodifestivalen 1968 med låten Det börjar verka kärlek banne mig. I finalen, som var i London, kom han på en femte plats efter att ha tillhört favoriterna på olika vadhållningsfirmor. Texten handlar om att han tror att han kan vara på väg att bli kär och olika tecken på att det kan vara så. Här kommer texten, skriven av Peter Himmelstrand, där Claes-Göran sjunger om alla konstigheter som hänt med honom. Jag skriver ner verserna där det framkommer tydligt att han inte är säker på att han är på väg att bli kär, men han har börjat göra saker han aldrig tidigare gjort.
…I förrgår sa jag plötsligt nej till killarna
När de skulle ha ett party
Se’n satt jag en hel kväll och konverserade
Med din mamma och var artig
… Det börjar verka kärlek, banne mig
Sån’t som man ser på bio, tänka sej
Jag är väl misstänksam
Men tanken sticker fram
Men för all del
Jag kan ha fel
… I går kväll gick jag med dig på en snyftare
Fast jag ville gå på pang-pang
Och se’n satt jag och hörde på en stråkkvartett
Jag som bara gillar dang-dang
… Det börjar verka kärlek, banne mig
Sån’t där som står i böcker, tänka sej
Jag fattar ingenting
Jag är väl lite ding
Så för all del
Jag kan ha fel
… I morse sjöng jag när jag borsta’ tänderna
Och se’n fick jag arbetsdille
Se’n ringde jag till dig om inte nånting alls
Bara för jag plötsligt ville
… Det börjar verka kärlek, banne mig
Sån’t där som händer andra, tänka sej
Det mesta pekar på
Att jag är kär och så
Men för all del
Jag kan ha fel
… Det börjar verka kärlek, banne mig
Sån’t där som händer andra, tänka sej
Det mesta pekar på
Att jag är kär och så
Men för all del
Jag kan ha fel
Jag kan ha fel
Visst är det underligt att han gick på bio med tjejen och såg en snyftare fast han ville gå på pang-pang. Och han satt och hörde på en stråkkvartett trots att han bara gillar dang-dang. Och när man sjunger när man borstar tänderna så är det väl ett tydligt bevis för att Amor har fått in en träff med sina pilar. Killen är körd!
När jag nu är inne på Melodifestivalen så måste jag skriva om Kenta Gustafsson. Kenta föddes 1948, på samma datum som jag, den 11 augusti. Han växte upp i ett stökigt hem med alkoholiserade föräldrar och han drogs snabbt till modskulturen som var en revolt mot det Svenska folkhemmet. I umgängeskretsen flödade alkohol och droger fritt och Kenta blev beroende av detta. Tillsammans med en kompis, Stoffe, deltog han i tre filmer gjorda av Stefan Jarl på 60-, 70- och 90-talet. Filmerna handlade om ungdomar på glid och hette De kallar oss mods, Ett anständigt liv och Det sociala arvet. Men tillbaka till Melodifestivalen och 1980 där Kenta framförde sången Utan att fråga, iförd en t-shirt som skapade rubriker i sig. Sångtexten handlar om alkoholisters situation. Kenta väckte stor uppståndelse då han framförde bidraget iklädd en för många anstötlig t-shirt, som visade två figurer i en sexuell ställning, nämligen 69:an, och texten löd ”try it – you’ll like it”. Låten blev mycket populär men hamnade på sjätte plats i tävlingen, som för övrigt vanns av Thomas Ledin som sjöng låten Just nu! Här kommer texten till Utan att fråga:
Varför är det mörkt om natten
Vandrar månen alltid fram åt samma håll
Var ifrån får källan vatten
Kan samma ton bli både dur och moll
Kan man lära sig att känna
Orkar tiden alltid hålla samma fart
Är det farligt att bekänna
Att man inte fattar allt som verkar klart?
Men är drömmen kanske för stor
När man söker efter det man inte vet
Kanske gör man ett fel när man tror
Att man kan få ha sin egen verklighet
Utan att fråga finns ingen chans att få ett svar
Utan att fråga dröjer sej ovissheten kvar
Var har elden lärt sej brinna
Varför rasar jämt visionerna omkull
Måste drömmarna försvinna
Varför känns det bara tomt när man är full?
Na na na…
Na na na…
En annan sak värd att nämna är att Hammarby IF har en låt av Kenta som sin inmarschlåt, nämligen Just idag är jag stark, med text av Aapo Sääsk och musik av Kenta. Låten kom ut 1979 och som kuriosa kan nämnas att den låten spelades väldigt ofta i kasernen på S1 i Uppsala när jag och mina lumparkompisar muckade våren 1980. Precis då kände man sig stark och fri.
To be continued!
Lämna en kommentar